• Hoppa till huvudinnehåll

Capuma

Mental & fysisk träning för din hållbara framgång!

  • Hem

balans i vardagen

2018-07-11

Tomteparader i hjärnan

I denna veckas sommarlive pratade jag om tomteparader i hjärnan. Vad menar jag med det? Sitter jag här och insinuerar att vi alla har tomtar på loftet? Inte riktigt, men jag vill utmana dig att göra nya saker för att skapa nya vägar i hjärnan. På så vis utvecklas du bättre och håller hjärnan i trim.

Korsa rörelserna, dvs. jobba med vänster arm och höger ben och vice versa och se till att ändra rörelserna när du väl har lärt dig dem. Testa att ta nya vägar till jobbet, skolan, affären m.m. När vi gjort något tillräckligt många gånger så har det blivit en Autobahn i hjärnan och du behöver inte längre tänka för att utföra den sysslan. Enkelt? Ja visst. Utvecklande? Inte alls.

En del säger att de har dålig koordination och undviker därigenom att göra nya saker med just den ursäkten. Koordination går att träna upp och det är just det som är grejen, att testa nya rörelser, nya saker för att få bättre kroppskontroll och det ger även ökad koncentration för du måste fokusera på uppgiften när du ska göra något nytt.

Det finns också de som säger att de inte kan dansa. För det första, det finns ingen regel för hur du får dansa och inte, såvida du inte ställer upp i en tävling där en viss dans ska utföras. För det andra, alla kan lära sig. Kolla på filmer på Youtube och dansa loss hemma i vardagsrummet. Våga utmana dina mentala och fysiska gränser! Du har allt att vinna och inget att förlora!

Så det jag menar med tomteparader är att vi alla behöver utnyttja våra “tomtar” (hjärncellerna) på nya, utmanande sätt för att skapa nya vägar och nya ledningar i hjärnan för att hålla vår hjärna och kropp i bra form.

I klippet berättar jag om när vi körde aerobics med ett hockeylag, se veckans livesändning här.

Hur gör du för att utmana dig själv och dina rörelser och skapa nya vägar i din hjärna?

Ha en fortsatt fin vecka så ses vi på måndag 16 juli i #Sommarlive nr 8 /Cattis

2018-04-24

Framgångens höga pris

Aviciis tragiska bortgång har påverkat inte bara Sverige, utan hela världen. Jag har aldrig träffat honom men hans musik har funnits med mig sedan han slog igenom med Levels. Jag skrev tidigare om hur Lill-Babs bortgång påverkat mig, det var en person jag kände och som funnits med mig genom hela min uppväxt. När Tim “Avicii” Bergling gick bort så var det en helt annan typ av sorg jag kände, en sorg att en så ung och oerhört talangfull människa gått bort.

Avicii - True stories
Bild från SVT Play

Jag har sett dokumentären “Avicii – True Stories”. Jag satt med en klump i magen hela tiden och kände verkligen med honom. Han, ett musikaliskt geni som älskade att göra musik men som inte tyckte om rampljuset. Det var många scener i filmen som påverkade mig starkt, men en scen där han sitter i bussen med sitt entourage och lyckligt berättar om att han hittat en bok av Carl Jung om psykologi och för första gången i sitt liv förstår han att det är ok att vara introvert intuitiv. Man ser lyckan i hans ögon att han äntligen börjat förstå sig själv och kan acceptera sig själv för den han är. Hans entourage verkar inte ens intresserade av vad han berättar. “Psykologisnack” hörde inte hemma bland de “coola grabbarna”.

Var hör jag hemma?

Att känna sig helt fel i det sammanhang där man befinner sig, det tror jag är en stor del av det som leder till psykisk ohälsa och stress. Att hela tiden försöka vara någon man inte är, att försöka leva upp till samhällets och omgivningens “normer” och vad som förväntas av en. Tim är inte den enda som haft en arbetsgivare/kollega/manager/chef som ställt höga krav på honom och inte lyssnat till när han sagt nej, nej och nej. I hans fall gick det så långt att kropp och själ inte orkade med. Jag vet inte dödsorsaken, men hans kropp hade vid flera tillfällen slagits ut och hela tiden var det fokus på att han skulle ta sig an nästa spelning, och nästa, och nästa…

Att de runt omkring honom inte ville se och ta in hur sjuk han var är inget annat än ren egoism. De ville tjäna mer pengar. När hans manager sa: “Problemet är att han inte förstår värdet av pengar och att hans beslut påverkar andra jättenegativt.” Jag skulle vilja säga till hans manager: “Problemet är att du inte förstår dig på människor och inte bryr dig om människan Tim Bergling!”

Tyvärr finns sådana människor överallt, annars skulle nog sjukskrivningstalen för psykisk ohälsa, depression och utmattning se helt annorlunda ut. Makt, pengar och girighet är nog människans värsta fiende idag. När blev det så här? När gick det så här snett i vårt samhälle?

Alla pratar om utmattning och stress, men vilka gör verkligen något åt det? Vem vågar öppet prata om psykisk ohälsa? Det är fortfarande skambelagt, som att man borde sitta inlåst på psyket med tvångströja för att man mår psykiskt dåligt. Det är liksom för svårt för andra att ta in att man har psykiska problem, bryt benet istället det är lättare för omgivningen att hantera. Det är hög tid att skrota skammen för psykisk ohälsa!

Vad är egentligen framgång?

Vi mäter framgång i vilken titel vi har, hur mycket pengar vi har, vilken bil vi kör, hur ofta vi har råd att åka på utlandssemester m.m. Allt det där betyder ingenting om inte hälsan finns där. Vissa går över lik för att ta sig framåt i karriären, vad betyder det den dagen när de kollapsar? Är det värt det?

För mig är en människa framgångsrik om den skapar en hållbart liv med tid för familj, vänner, träning, återhämtning och så någon form av försörjning som den personen tycker är kul och kan utvecklas med. Oavsett om man älskar att städa eller leda ett företag, det är oväsentligt. Så länge du som individ har ett jobb där du trivs och har roligt så är det det enda som räknas. Att ha en chef och kollegor som respekterar dig för den du är och ser din potential utan att försöka omforma dig till någon slags “normal-mall” är så otroligt viktigt för ditt eget mående.

Trots att det kom ut föreskrifter i mars 2016 om organisatorisk och social arbetsmiljö så är det långt ifrån alla som efterföljer dem. I platsannonser kan man fortfarande läsa att man ska vara stresstålig och klara att ha många bollar i luften. Vet ni vad? Hjärnan kan inte hantera för många utrop samtidigt, precis som det brukar stå på bankens sida ibland. En sådan ruta borde ploppa upp i våra huvuden också när vi försöker hålla allt igång samtidigt. Hjärnan kommer alltid att göra prioriteringar för vad som är viktigast att ta tag i just nu och jag tror vi är många som känner igen oss i att man påbörjar en sak och sen dyker det upp en annan sak som man påbörjar och en tredje sak och till slut har man en massa saker som inte är slutförda och det skapar en osund stress. Gör en sak i taget och fokusera på det så kommer du att upptäcka att du blir mer produktiv i det du gör men på ett mer hållbart sätt.

Ta hand om dig och kom ihåg: Arbeta inte ihjäl dig för ett jobb som skulle ersätta dig inom en vecka.

Inga pengar i världen kan rädda en själ som blöder.

Vila i frid Tim! ❤
Lill-Babs tar hand om dig nu!

2018-01-16

Idrottsgalan – inspiration, skratt och tårar

Tittade du på Idrottsgalan igår kväll? Vad tyckte du om årets nominerade och årets vinnare i respektive kategori? Berätta gärna om vad du tyckte.

För mig är Idrottsgalan en stor höjdpunkt. Jag älskar idrott i de flesta former även om jag inte utövar alla idrotter själv. Idrotten har alltid varit med mig, ända sen jag var liten. Hela vår familj har alltid gillat idrott, både att se på och utöva själva. Inte alltid för tävlings skull, men att röra på sig och gärna utomhus, det har varit centralt hos oss så länge jag kan minnas.

Jag blir väldigt lätt rörd när jag ser människor som lyckas och speciellt när jag vet att de har satsat hårt för att nå dit de är idag. Det är oavsett om det är elitidrottare, motionärer, företagare, författare, konstnärer, lärare, en svårt sjuk som tar sig tillbaka från sin sjukdom eller skada, ja, listan kan göras lång.

Så Idrottsgalan är för mig en av årets stora gråthöjdpunkter. Jag säger det som en höjdpunkt för det är ju inte att jag gråter för att jag är ledsen (jo, under vissa sekvenser).

Mentala superkrafter
Gårdagens gala innehöll en person som fick mig att gråta lite extra, av stolthet, av kärlek, av en hel rad massa känslor; Anna Holmlund. Jag lärde känna Anna när jag jobbade på Nationellt Vintersportcentrum i Östersund. En av de finaste människor jag någonsin träffat. Så fylld av glädje, omtanke och kärlek till andra och till sin familj och sin sport, skicross. Då, när hon skadat sitt knä svårt, tog hon fram sin otroliga mentala styrka, en mental styrka som jag inte sett hos så många, hon kämpade sig tillbaka och stod på pallen igen. Nu går hon en ännu tuffare fight, men hennes mentala styrka finns där och ger henne kraft att hela tiden utmana sina mentala och fysiska gränser till att klara lite till och lite till.

Dansande fotbollsspelare
Några andra som också visat stor mental styrka är Östersunds FK, fotbollslaget från vinterstaden. Laget som spelade i division 1 för fem år sedan, leder nu sin grupp i Europa League. De har slagit ut stora europeiska fotbollslag under kvalet och nu står de redo att möta Arsenal. Tränaren, “mr Magic” Graham Potter, har visat på vikten av att utmana mentala och fysiska gränser. Varje år sätter de upp ett kulturevenemang, det har varit allt från att spela upp teater, sjunga, skriva bok m.m. Först blev de utskrattade, speciellt av andra fotbollsklubbar, jag tror inte att så många andra skrattar åt dem längre. De har visat att de kan nå toppen genom att gå andra vägar än de som trampats upp genom tiderna. De har visat att de utvecklas som individer och som lag genom att göra detta tillsammans utanför fotbollsplanen. De har visat att allt är möjligt bara man tror på sig själv och vågar gå sin egen väg.

Idrottsgalan är alltid en fantastisk uppvisning i mental styrka, vilket det alltid är hos elitidrottare. Du blir inte bäst i din idrott, i Sverige eller i världen om du inte har en enorm mental styrka. Fysisk styrka är lika viktig om du ska ta dig framåt, men om inte den mentala styrkan och viljan finns där så är det svårt att motivera sig att pressa sin kropp lite till och lite till, hela tiden.

Vem bestämmer egentligen?
Studier har visat att hjärnan ger upp före musklerna. Det finns alltså, oftast, mer kraft kvar i musklerna när hjärnan säger: “Nu får det vara nog, jag orkar inte längre.” Vet du vad det bästa med det är? Att det går att styrketräna hjärnan att orka mer, att klara det man först trodde var omöjligt.

Men måste du vara elitidrottare för att använda mental träning? Absolut inte! Alla har vi våra mentala fysiska och mentala barriärer som vi behöver flytta. “Vad då behöver? Jag trivs rätt bra i min komfortabla zon där jag inte behöver utsätta mig för något främmande.” tänker du kanske. Ja, det kan vara rätt bekvämt att inte behöva utmana sig själv, men grejen är att hjärnan tycker om att klara saker som ger den lite utmaning.

Tänk tillbaka på någon gång när du gjort något som du först inte trodde att du skulle klara av.
Kommer du ihåg känslan? Det är en härlig känsla! Se bara på ett barn som lär sig nya saker, ta de första stegen, lära sig knyta skorna själva etc.
Det är en sann glädje, barn vill hela tiden lära sig nya saker. Varför slutar vi när vi är vuxna?

Vilka mål vill du uppnå?
Vill du ha hjälp att ta dig utanför din komfortzon?Vill du ha hjälp att definiera dina mål?Välkommen att boka tid hos mig så hjälper jag dig att nå toppen av ditt bästa jag!

Inspiration
Ikväll, tisdag 16 januari kl. 18.00, håller jag ett webinar: Balans i vardagen, om hur du skapar balans i din vardag för att få ihop jobb, familjeliv och träning utan att gå rakt in i stressfällan.
Du behöver bara en dator, surfplatta eller telefon med internetuppkoppling för att delta.
Välkommen!

[direct-stripe type=”payment” amount=”20000″ button_id=”200 kr” name=”Webinar Balans i vardagen” label=”Boka din plats nu” panellabel=”Betala” success_url=”https://capuma.se/valkommen-webinar/”]

 

Copyright © 2023 · Capuma · Logga in
Integritetspolicy · Allmänna villkor