När jag hade klarat att springa ca 100 meter så gick jag direkt hem och anmälde mig till Fjällmaraton kvartsmaraton. Det här var ca 1 1/2 år efter att jag fick mina tre diskbråck. Rehabperioden hade varit lång och påfrestande med ett rejält bakslag som gjorde att jag fick börja om från början. Men jag gav aldrig upp. Jag vägrade ge upp. Jag ville hela tiden uppåt och framåt, att låta diskbråcken ta över mitt liv kunde jag helt enkelt inte acceptera.
Diskbråcksrehab
Under hela min period av rehabträning så utmanade jag hela tiden mina fysiska och mentala gränser, ibland till min sjukgymnasts stora förtret, men i det långa loppet så såg både han och jag att jag gjorde framsteg. Det gick inte snabbt, men jag var inställd på att det skulle ta tid. När jag yppade att jag testat att springa så fick jag hårda förmaningar att det borde jag låta bli för det är inte bra för mig som har tre diskbråck. Vid det här laget så var jag så luttrad av att läkare, sjukgymnaster, naprapater m.fl. hade försökt begränsa mig i vad jag kunde och skulle göra så jag lyssnade inte så mycket på det örat den här gången. Däremot så visste jag att jag kunde inte börja att springa långa sträckor direkt och till en början hade jag varken några tids- eller distansmål för varje pass. Jag var bara så oerhört tacksam och glad för varenda löpsteg jag kunde ta.
Mitt viktigaste budskap till dig som har diskbråck
Tålamod, tålamod, tålamod. Det är nog mitt viktigaste budskap till dig som har diskbråck. Det tar tid att läka, vare sig du blir opererad eller inte. En del tror att operation är en slags quick fix, det är det inte. Det krävs lång rehabträning även efter en operation. Jag har inte blivit opererad med anledning av att jag har tre stycken diskbråck. Läkarens ord: “Om vi börjar skära i dig nu så kommer vi att få skära i dig resten av ditt liv. Jag vill inte operera dig förrän du kommer in liggande på bår och inte kan röra dig alls.”
Vi var överens, jag ville inte operera mig.
Klarade jag Fjällmaraton?
Så hur gick det då med Fjällmaraton? Jo, den 10 augusti 2013 sprang jag Fjällmaraton kvartsmaraton 13,4 km, Blanktjärnsrundan i Vålådalen på tiden: 2:00:57. Så oerhört nöjd och stolt att jag klarade det. När jag korsade mållinjen så var det inte bara en seger att jag klarat loppet, det var också en seger att jag vunnit över mina diskbråck! Jag bevisade att allt är möjligt!
Vill du veta mer om hur jag gjorde för att ta mig upp och framåt? Svara på min enkät så får du min serie Diskbråcksliv där jag berättar om mitt liv före och efter diskbråcken, du får min bästa rehabövning och jag svarar på frågan: kan du tänka dig smärtfri?
Ta hand om dig!
Cattis ♥
