“Har du sååå ont?”
“Du förlorar på det ekonomiskt!”
“Inte visste jag att du har ont. Det syns inte på dig.”
“Du har aldrig berättat att du har sååå ont.”
“Vad bra, är du smärtfri nu?”
“Åh nej, har det blivit så mycket värre?”
Det här är bara några av alla reaktioner jag har mötts av när jag berättat att jag går på smärtrehab. I sex veckor har jag gått på smärtrehab på Smärtkliniken vid Danderyds Sjukhus för att lära mig mer om min smärta och hur jag ska hantera den.
Lite bakgrundshistoria först:
1991
Jag var 16 år när jag började hoppa fallskärm. En kraschlandning innebar en ryggskada i bäcken och ländrygg. Det tog dock 1 1/2 år innan någon hittade var problemet fanns och kunde börja ge mig vettig behandling för det. Den skadan är den som fortfarande idag, 28 år senare, är den som ger mig mest smärta och som alltid finns där. Varje dag. Jag kommer inte ens ihåg hur det känns att vara helt smärtfri.
2001
Åkte jag inlines och ramlade illa. Fraktur på två kotor i bröst- & ländrygg. Jag fick lära mig gå igen med hjälp av rullbord och sen kryckor. Fyra månader senare gick jag Jämtlandstriangeln med kryckorna på ryggsäcken. Jag behövde aldrig använda kryckorna, men det var ett mentalt stöd att bara ha dem med. Den skadan påverkar mig minst idag.
2011
En lång sjukdomsperiod på ca 3 månader med bl.a. äggstocksinfektion, en godartad cysta i äggstocken, cryptosporidium (parasiten vi hade i dricksvattnet i Östersund) och slutligen en segdragen influensa. Detta ledde i sin tur till tre diskbråck, bl.a. till följd av att jag inte kunnat träna ryggen under så lång tid och i kombination med detta en utmattning eftersom jag ändå jobbat så mycket trots sjukdom. (Jobbade då, förutom i mitt egna företag, även som spa-chef på ett fjällhotell och som chef inom turismen så är det knappt att egen död är giltig frånvaroorsak…).
Gick på Ryggmottagningen i Östersund på rehab, fick en formgjuten korsett för att avlasta diskbråcken och ischiasnerven som låg i kläm. Korsetten fungerade bra och så även målmedveten rehabträning. Jag bestämde mig då för att rehabträning var fantastiskt roligt för att det var det enda jag kunde göra och för att kunna gör allt det andra roliga så behövde jag först komma igenom rehabträningen.
Rehabträning med “Mr Stiff”, min formgjutna plastkorsett.
2012
Efter 1 1/2 års rehab av diskbråcken kände jag mig stark och hade precis tagit mina första, stapplande löpsteg (10 löpsteg är som att landa på månen när man inte kunnat springa på länge!). Då blev jag utsatt för ett sexuellt övergrepp och allt slogs upp igen. Jag fick börja om med min rehab från början. Förövaren gick fri. Jag å andra sidan fick ytterligare ett straff genom att åter behöva gå ner till Ryggmottagningen på Östersunds Sjukhus och börja om med min rehab från början och hålla på ytterligare ett år med detta… Den här gången var det inte lika lätt att övertyga mig själv om att det var roligt med rehab…
2013
Sprang jag AXA Fjällmaraton, kvartsmaraton. Det satte jag upp som mål redan i oktober 2012, det hjälpte mig att fortsätta med min rehab och ha något kul att se fram emot. Lyckan när jag korsade mållinjen var obeskrivlig! Jag hade vunnit!!! Alltså, inte själva tävlingen.. Men över mina diskbråck!
2017
Blev jag påkörd bakifrån och fick en whiplash-skada. Jag tog kontakt med min sjukgymnast och fick hjälp i början, sen var det jag själv som inte orkade bry mig om den skadan. Jag klarade helt enkelt inte av att hantera ännu en skada och den betedde sig inte alls som de övriga tre skadorna jag har i ländryggen. Så istället har jag blivit frustrerad och ignorerat den, nåja, tabletter har jag käkat, dock har de inte hjälpt så mycket, men vad ska man göra när det känns som att enda alternativet är att ta fram en yxa och hugga av huvudet för att man har så ont.
2019
Så, där har ni min skadehistorik i någorlunda komprimerad form. Efter 28 år med konstant smärta och dessutom med mina utbildningar inom kropp, hjärna och hälsa så har jag lärt mig mycket själv genom åren. Men allt kan jag inte. Uppenbarligen! Med anledning av min whiplash-skada så blev jag uppmanad att ta kontakt med min vårdcentral för en uppföljning av min status. Den läkaren remitterade mig att göra en TIPPA-utredning, en arbetsförmågebedömning. Då insåg jag själv hur pass dålig jag var. Jag klarade att göra testerna, men låg sedan däckad i en vecka pga smärtan.
Läkaren remitterade mig vidare till Smärtkliniken vid Danderyds Sjukhus och jag fick komma dit på inledande undersökningar och samtal. Jag erbjöds en plats i deras multimodala smärtrehab. Jag grät av lycka och lättnad! Under många år har jag känt till Smärtkliniken och vet att de har en bra rehabmodell, men jag trodde väl helt enkelt att jag var för “frisk” för att få komma dit. Jag har ju ändå klarat att åka skidor, springa och göra en massa saker som jag egentligen inte borde klara att göra. Även om det varit svårare efter whiplash-skadan så har jag ändå gjort saker i viss utsträckning, oftast med mycket smärta som följd.
Nu skulle jag äntligen få komma till mina “rygg-rockstars”!
Under smärtrehab hade vi bl.a. skapande aktivitet, för att kunna jobba kreativt och samtidigt tänka på ergonomi, ta pauser m.m.
Jag skapade ett hjärtehalsband. Det kommer för alltid att påminna mig om den fantastiska resa jag gjort under denna rehab.
En multimodal rehabilitering innebär att det är ett team med specialistläkare inom rehabiliteringsmedicin och smärtfysiologi, fysioterapeut, arbetsterapeut, psykolog, kurator och sjuksköterska som har koll på en under hela rehabperioden. Att ha alla dessa professioner under ett och samma tak är oerhört värdefullt.
Kommer smärtan försvinna nu?
Nej, smärtan kommer troligtvis aldrig att försvinna. Den kommer att finnas med mig genom livet och det har jag insett och accepterat för längesedan. Däremot har jag fått lära mig en massa bra strategier för hur jag ska hantera smärtan på olika sätt, bl.a. genom mindfulness, träning, kroppskännedom, ergonomi, kost m.m. Jag har äntligen fått tabletter som fungerar bättre på långvarig smärta.
När jag först kom till kliniken och berättade att jag åt Tramadol så berättade läkaren att det inte fungerar mot långvarig smärta. “Jag vet!” var mitt spontana svar. Det är ändå det enda jag har fått utskrivet som har kapat topparna på smärttopparna.
Långvarig smärta har en helt annan fysiologisk funktion och därför fungerar det inte med sådana preparat som fungerar bra mot akut smärta. Jag blir både ledsen, förvånad och upprörd att ingen läkare under alla dessa år har kunnat berätta detta för mig och hjälpt mig tidigare med just medicineringen.
En ständig utmattning
Jag har också fått lära mig att långvarig smärta är som att hela tiden vara på gränsen till utmattning, det är ett ständigt pågående stresspåslag i kroppen eftersom kroppen försöker läka sig själv hela tiden. Därför är det extra viktigt för mig att skapa tid och möjligheter för återhämtning i min vardag. Vilket jag har blivit mycket bättre på.
En gåva värd att förvalta
Att jag har fått den här möjligheten att gå i denna smärtrehab är för mig en oerhört fin och värdefull gåva. Nu är det upp till mig att förvalta den väl. Ja, jag har förlorat ekonomiskt på denna rehab. Dels för att jag inte har kunnat driva mitt företag fullt ut och tagit emot klienter i den utsträckning jag skulle behöva. Dels för att jag inte får någon ersättning från Försäkringskassan pga att jag är egen företagare.
Men jag har vunnit massor! Jag tror att jag aldrig har gjort en bättre investering i mitt liv än när jag tog beslutet att gå med i denna rehabgrupp! Den här investeringen kommer jag att tjäna på under resten av mitt liv! Kanske inte rent ekonomiskt som en bra aktieaffär, men för min egen hälsa och välmående och inga pengar i världen kan ersätta det.
Vår lilla rehabgrupp har varit helt fantastisk! Vi har öppnat oss och skapat en trygghet i gruppen som är oerhört värdefullt. Det är en lättnad att kunna umgås med andra människor som har smärta, utan att behöva älta, utan att behöva förklara, utan medlidande men med mycket förståelse. Vi har aldrig behövt förklara så mycket, alla förstår och ser på varandra om man har en sämre dag.
Den irriterande myggan i sovrummet
Jag vill inte ha medlidande, det är inte synd om mig.
Jag vill ha förståelse från min närmaste omgivning.
Undrar du över något så är du alltid välkommen att fråga mig.
Ja, jag har alltid ont. Och nej, jag kommer sällan att svara att jag har ont, såvida det inte är en riktigt dålig dag. Inte orkar jag gå och svara att jag har ont varenda eviga dag när folk frågar hur jag mår.
Du som har mig som mental tränare behöver inte förstå mig alls. Kanske detta ger dig insikt i hur jag kan ha så mycket kunskap om kroppen, hjärnan, träning, smärta och rehab. Oavsett om du är elitidrottare, motionär, företagare eller anställd så kan min stora kunskap och långa erfarenhet om hjärnans och kroppens funktioner ge dig framgångar i ditt liv.
Den osynliga smärtan, den syns inte, men den är min ständige följeslagare. Den är alltid närvarande, som en irriterande mygga i sovrummet en sommarkväll. Ihärdigt irriterande, men man orkar inte jaga den förbaskade myggan hela tiden, man får bara acceptera att den finns där.
Den osynliga smärtan – min ständiga följeslagare
Varför företagare?
När jag startade mitt företag 2008 ville jag utveckla och skapa ett koncept utifrån mina kunskaper inom både massage, idrottsskador och mental träning. Det lyckades jag bra med. Ända tills jag fick mina tre diskbråck och inte kunde fortsätta med det jag älskade.
För drygt ett år bestämde jag mig för att starta upp mitt företag igen, nu med mer inriktning på den mentala träningen. Jag brinner verkligen för att hjälpa andra människor att våga ta nya kliv i sin personliga utveckling. Känslan, när jag ser gnistan tändas i ögonen på mina klienter och de verkligen förstår hur de kan använda sin hjärna som det fantastiska verktyg den är, den känslan är helt obeskrivligt fantastisk!
Att få kunna dela med mig av min kunskap, om vad hjärnan och kroppen kan, i kombination med mina egna erfarenheter genom åren, både från egna skador men även från att ha jobbat med många elitidrottare, det är det bästa jag vet. Jag får arbeta med det jag älskar mest och jag har skapat mig en arbetsmiljö som fungerar för mig. För jag behöver möjlighet till återhämtning, avslappning, motion och träning i både små och stora doser under dagarna för att min kropp och knopp ska hålla ihop över tid.
Vad är hållbar framgång?
Det är därför jag också jobbar med hållbar framgång, för jag tror inte på att vi ska satsa i 180 på ett mål under en kort tid och sedan krascha. Det där har vi provat i så många år och sett att det inte fungerar. Folk blir sjukskrivna pga psykisk ohälsa till följd av stress på löpande band.
Vill du lära dig hur du skapar hållbar, lyckad och glädjefylld framgång? Ladda ner min kostnadsfria workbook “Fem nycklar till Succiness!” här nedan.
Tack för att du tog dig tid att läsa min historia, den är en del av mig och min framgång som mental tränare! Utan mina ryggskador hade jag aldrig fått all den insikt, kunskap och erfarenhet jag har om hur kropp och hjärna fungerar i både med- och motgångar.
Nu är jag laddad med energi och nya insikter och jag ser fram emot att få möjlighet att coacha dig framåt för din hållbara framgång!
Jag fick en otroligt bra handledare på Arbetsförmedlingen och han förstod mig, att jag hade en drivkraft inom mig men att jag inte visste hur jag skulle använda den drivkraften nu. Fick även träffa en beteendevetare som hjälpte mig att reda ut tankarna i huvudet. För i huvudet kändes det som ett garnnystan som en katt hade trasslat till ordentligt och jag kunde inte hitta någon ände att börja nysta upp från. Vad ville jag göra? Vad kunde jag göra? Vad kunde jag göra men som jag inte ville göra? Vad kunde jag tänka mig att lära mig? Jag gjorde listor med dessa frågor och fyllde på allteftersom det kom upp i huvudet utan att lägga någon värdering i hur rimligt det var eller om ett sådant jobb fanns i Östersund. Jag bara lät det komma ut, senare satte jag mig och utvärderade dessa listor och kunde lägga in värderingar som t.ex. plats, om jag var beredd att gå en specifik utbildning för att lära mig något nytt som stod på listan etc.
När jag hade klarat att springa ca 100 meter så gick jag direkt hem och anmälde mig till 
