• Hoppa till huvudinnehåll

Capuma

Mental & fysisk träning för din hållbara framgång!

  • Hem

ryggskada

2019-05-08

Den osynliga smärtan

“Har du sååå ont?”

“Du förlorar på det ekonomiskt!”

“Inte visste jag att du har ont. Det syns inte på dig.”

“Du har aldrig berättat att du har sååå ont.”

“Vad bra, är du smärtfri nu?”

“Åh nej, har det blivit så mycket värre?”

Det här är bara några av alla reaktioner jag har mötts av när jag berättat att jag går på smärtrehab. I sex veckor har jag gått på smärtrehab på Smärtkliniken vid Danderyds Sjukhus för att lära mig mer om min smärta och hur jag ska hantera den.

Lite bakgrundshistoria först:

1991

Jag var 16 år när jag började hoppa fallskärm. En kraschlandning innebar en ryggskada i bäcken och ländrygg. Det tog dock 1 1/2 år innan någon hittade var problemet fanns och kunde börja ge mig vettig behandling för det. Den skadan är den som fortfarande idag, 28 år senare, är den som ger mig mest smärta och som alltid finns där. Varje dag. Jag kommer inte ens ihåg hur det känns att vara helt smärtfri.

2001

Åkte jag inlines och ramlade illa. Fraktur på två kotor i bröst- & ländrygg. Jag fick lära mig gå igen med hjälp av rullbord och sen kryckor. Fyra månader senare gick jag Jämtlandstriangeln med kryckorna på ryggsäcken. Jag behövde aldrig använda kryckorna, men det var ett mentalt stöd att bara ha dem med. Den skadan påverkar mig minst idag.

2011

En lång sjukdomsperiod på ca 3 månader med bl.a. äggstocksinfektion, en godartad cysta i äggstocken, cryptosporidium (parasiten vi hade i dricksvattnet i Östersund) och slutligen en segdragen influensa. Detta ledde i sin tur till tre diskbråck, bl.a. till följd av att jag inte kunnat träna ryggen under så lång tid och i kombination med detta en utmattning eftersom jag ändå jobbat så mycket trots sjukdom. (Jobbade då, förutom i mitt egna företag, även som spa-chef på ett fjällhotell och som chef inom turismen så är det knappt att egen död är giltig frånvaroorsak…).

Gick på Ryggmottagningen i Östersund på rehab, fick en formgjuten korsett för att avlasta diskbråcken och ischiasnerven som låg i kläm. Korsetten fungerade bra och så även målmedveten rehabträning. Jag bestämde mig då för att rehabträning var fantastiskt roligt för att det var det enda jag kunde göra och för att kunna gör allt det andra roliga så behövde jag först komma igenom rehabträningen.

Rehabträning med skivstång. Runt bålen en formgjuten plastkorsett.

Rehabträning med “Mr Stiff”, min formgjutna plastkorsett.

2012

Efter 1 1/2 års rehab av diskbråcken kände jag mig stark och hade precis tagit mina första, stapplande löpsteg (10 löpsteg är som att landa på månen när man inte kunnat springa på länge!). Då blev jag utsatt för ett sexuellt övergrepp och allt slogs upp igen. Jag fick börja om med min rehab från början. Förövaren gick fri. Jag å andra sidan fick ytterligare ett straff genom att åter behöva gå ner till Ryggmottagningen på Östersunds Sjukhus och börja om med min rehab från början och hålla på ytterligare ett år med detta… Den här gången var det inte lika lätt att övertyga mig själv om att det var roligt med rehab…

2013

Sprang jag AXA Fjällmaraton, kvartsmaraton. Det satte jag upp som mål redan i oktober 2012, det hjälpte mig att fortsätta med min rehab och ha något kul att se fram emot. Lyckan när jag korsade mållinjen var obeskrivlig! Jag hade vunnit!!! Alltså, inte själva tävlingen.. Men över mina diskbråck!

2017

Blev jag påkörd bakifrån och fick en whiplash-skada. Jag tog kontakt med min sjukgymnast och fick hjälp i början, sen var det jag själv som inte orkade bry mig om den skadan. Jag klarade helt enkelt inte av att hantera ännu en skada och den betedde sig inte alls som de övriga tre skadorna jag har i ländryggen. Så istället har jag blivit frustrerad och ignorerat den, nåja, tabletter har jag käkat, dock har de inte hjälpt så mycket, men vad ska man göra när det känns som att enda alternativet är att ta fram en yxa och hugga av huvudet för att man har så ont.

2019

Så, där har ni min skadehistorik i någorlunda komprimerad form. Efter 28 år med konstant smärta och dessutom med mina utbildningar inom kropp, hjärna och hälsa så har jag lärt mig mycket själv genom åren. Men allt kan jag inte. Uppenbarligen! Med anledning av min whiplash-skada så blev jag uppmanad att ta kontakt med min vårdcentral för en uppföljning av min status. Den läkaren remitterade mig att göra en TIPPA-utredning, en arbetsförmågebedömning. Då insåg jag själv hur pass dålig jag var. Jag klarade att göra testerna, men låg sedan däckad i en vecka pga smärtan.

Läkaren remitterade mig vidare till Smärtkliniken vid Danderyds Sjukhus och jag fick komma dit på inledande undersökningar och samtal. Jag erbjöds en plats i deras multimodala smärtrehab. Jag grät av lycka och lättnad! Under många år har jag känt till Smärtkliniken och vet att de har en bra rehabmodell, men jag trodde väl helt enkelt att jag var för “frisk” för att få komma dit. Jag har ju ändå klarat att åka skidor, springa och göra en massa saker som jag egentligen inte borde klara att göra. Även om det varit svårare efter whiplash-skadan så har jag ändå gjort saker i viss utsträckning, oftast med mycket smärta som följd.
Nu skulle jag äntligen få komma till mina “rygg-rockstars”!

Under smärtrehab hade vi bl.a. skapande aktivitet, för att kunna jobba kreativt och samtidigt tänka på ergonomi, ta pauser m.m. 
Jag skapade ett hjärtehalsband. Det kommer för alltid att påminna mig om den fantastiska resa jag gjort under denna rehab.

Under smärtrehab hade vi bl.a. skapande aktivitet, för att kunna jobba kreativt och samtidigt tänka på ergonomi, ta pauser m.m.
Jag skapade ett hjärtehalsband. Det kommer för alltid att påminna mig om den fantastiska resa jag gjort under denna rehab.

En multimodal rehabilitering innebär att det är ett team med specialistläkare inom rehabiliteringsmedicin och smärtfysiologi, fysioterapeut, arbetsterapeut, psykolog, kurator och sjuksköterska som har koll på en under hela rehabperioden. Att ha alla dessa professioner under ett och samma tak är oerhört värdefullt.

Kommer smärtan försvinna nu?

Nej, smärtan kommer troligtvis aldrig att försvinna. Den kommer att finnas med mig genom livet och det har jag insett och accepterat för längesedan. Däremot har jag fått lära mig en massa bra strategier för hur jag ska hantera smärtan på olika sätt, bl.a. genom mindfulness, träning, kroppskännedom, ergonomi, kost m.m. Jag har äntligen fått tabletter som fungerar bättre på långvarig smärta.
När jag först kom till kliniken och berättade att jag åt Tramadol så berättade läkaren att det inte fungerar mot långvarig smärta. “Jag vet!” var mitt spontana svar. Det är ändå det enda jag har fått utskrivet som har kapat topparna på smärttopparna.

Långvarig smärta har en helt annan fysiologisk funktion och därför fungerar det inte med sådana preparat som fungerar bra mot akut smärta. Jag blir både ledsen, förvånad och upprörd att ingen läkare under alla dessa år har kunnat berätta detta för mig och hjälpt mig tidigare med just medicineringen.

En ständig utmattning

Jag har också fått lära mig att långvarig smärta är som att hela tiden vara på gränsen till utmattning, det är ett ständigt pågående stresspåslag i kroppen eftersom kroppen försöker läka sig själv hela tiden. Därför är det extra viktigt för mig att skapa tid och möjligheter för återhämtning i min vardag. Vilket jag har blivit mycket bättre på.

En gåva värd att förvalta

Att jag har fått den här möjligheten att gå i denna smärtrehab är för mig en oerhört fin och värdefull gåva. Nu är det upp till mig att förvalta den väl. Ja, jag har förlorat ekonomiskt på denna rehab. Dels för att jag inte har kunnat driva mitt företag fullt ut och tagit emot klienter i den utsträckning jag skulle behöva. Dels för att jag inte får någon ersättning från Försäkringskassan pga att jag är egen företagare.
Men jag har vunnit massor! Jag tror att jag aldrig har gjort en bättre investering i mitt liv än när jag tog beslutet att gå med i denna rehabgrupp! Den här investeringen kommer jag att tjäna på under resten av mitt liv! Kanske inte rent ekonomiskt som en bra aktieaffär, men för min egen hälsa och välmående och inga pengar i världen kan ersätta det.

Vår lilla rehabgrupp har varit helt fantastisk! Vi har öppnat oss och skapat en trygghet i gruppen som är oerhört värdefullt. Det är en lättnad att kunna umgås med andra människor som har smärta, utan att behöva älta, utan att behöva förklara, utan medlidande men med mycket förståelse. Vi har aldrig behövt förklara så mycket, alla förstår och ser på varandra om man har en sämre dag.

Den irriterande myggan i sovrummet

Jag vill inte ha medlidande, det är inte synd om mig.
Jag vill ha förståelse från min närmaste omgivning.
Undrar du över något så är du alltid välkommen att fråga mig.

Ja, jag har alltid ont. Och nej, jag kommer sällan att svara att jag har ont, såvida det inte är en riktigt dålig dag. Inte orkar jag gå och svara att jag har ont varenda eviga dag när folk frågar hur jag mår.

Du som har mig som mental tränare behöver inte förstå mig alls. Kanske detta ger dig insikt i hur jag kan ha så mycket kunskap om kroppen, hjärnan, träning, smärta och rehab. Oavsett om du är elitidrottare, motionär, företagare eller anställd så kan min stora kunskap och långa erfarenhet om hjärnans och kroppens funktioner ge dig framgångar i ditt liv.

Den osynliga smärtan, den syns inte, men den är min ständige följeslagare. Den är alltid närvarande, som en irriterande mygga i sovrummet en sommarkväll. Ihärdigt irriterande, men man orkar inte jaga den förbaskade myggan hela tiden, man får bara acceptera att den finns där.

Den osynliga smärtan – min ständiga följeslagare

Varför företagare?

När jag startade mitt företag 2008 ville jag utveckla och skapa ett koncept utifrån mina kunskaper inom både massage, idrottsskador och mental träning. Det lyckades jag bra med. Ända tills jag fick mina tre diskbråck och inte kunde fortsätta med det jag älskade.

För drygt ett år bestämde jag mig för att starta upp mitt företag igen, nu med mer inriktning på den mentala träningen. Jag brinner verkligen för att hjälpa andra människor att våga ta nya kliv i sin personliga utveckling. Känslan, när jag ser gnistan tändas i ögonen på mina klienter och de verkligen förstår hur de kan använda sin hjärna som det fantastiska verktyg den är, den känslan är helt obeskrivligt fantastisk!

Att få kunna dela med mig av min kunskap, om vad hjärnan och kroppen kan, i kombination med mina egna erfarenheter genom åren, både från egna skador men även från att ha jobbat med många elitidrottare, det är det bästa jag vet. Jag får arbeta med det jag älskar mest och jag har skapat mig en arbetsmiljö som fungerar för mig. För jag behöver möjlighet till återhämtning, avslappning, motion och träning i både små och stora doser under dagarna för att min kropp och knopp ska hålla ihop över tid.

Vad är hållbar framgång?

Det är därför jag också jobbar med hållbar framgång, för jag tror inte på att vi ska satsa i 180 på ett mål under en kort tid och sedan krascha. Det där har vi provat i så många år och sett att det inte fungerar. Folk blir sjukskrivna pga psykisk ohälsa till följd av stress på löpande band.

Vill du lära dig hur du skapar hållbar, lyckad och glädjefylld framgång? Ladda ner min kostnadsfria workbook “Fem nycklar till Succiness!” här nedan.


Bekräfta din e-postadress

Vänligen bekräfta din e-postadress via mailet som skickats till den e-postadress du uppgav. Titta i skräpposten så att inte mailet hamnat där. 

Tack för att du tog dig tid att läsa min historia, den är en del av mig och min framgång som mental tränare! Utan mina ryggskador hade jag aldrig fått all den insikt, kunskap och erfarenhet jag har om hur kropp och hjärna fungerar i både med- och motgångar.
Nu är jag laddad med energi och nya insikter och jag ser fram emot att få möjlighet att coacha dig framåt för din hållbara framgång!

Må gott och kom ihåg:
Allt är möjligt!

2018-09-05

Att tvingas sluta med sin passion

När jag fick mina tre diskbråck drev jag mitt eget företag och var dessutom anställd som spa-chef på ett fjällhotell. Min passion var att jobba med massage, träning och mental coaching. Jag levde min dröm. Smärtan som diskbråcken förde med sig gjorde att jag knappt kunde röra mig, än mindre stå vid en massagebänk. Jag blev sjukskriven och fokuserade på rehab. Mina kunder i företaget ringde och ville höra när de kunde boka en tid igen. Det är väldigt trevligt att vara omtyckt och saknad som terapeut, men just då så gav det mig mest ångest, för jag började tvivla på att jag någonsin skulle kunna massera igen. Det var en smärta i sig.

Identitetskrisen

Vem var jag om jag inte var Cattis, massageterapeuten och den mentala coachen? Jag hade ingen aning? Jag hade byggt upp ett namn i Östersund med omnejd, folk visste vem jag var och jag hade hand om bl.a. längdåkare och skidskyttar. Jag jobbade med det jag drömde om och som jag älskade. Hur skulle jag kunna hitta något annat att jobba med som var lika roligt och som jag dessutom klarade av med min kropp?

 

Garnnystanet i huvudet

Jag fick en otroligt bra handledare på Arbetsförmedlingen och han förstod mig, att jag hade en drivkraft inom mig men att jag inte visste hur jag skulle använda den drivkraften nu. Fick även träffa en beteendevetare som hjälpte mig att reda ut tankarna i huvudet. För i huvudet kändes det som ett garnnystan som en katt hade trasslat till ordentligt och jag kunde inte hitta någon ände att börja nysta upp från. Vad ville jag göra? Vad kunde jag göra? Vad kunde jag göra men som jag inte ville göra? Vad kunde jag tänka mig att lära mig? Jag gjorde listor med dessa frågor och fyllde på allteftersom det kom upp i huvudet utan att lägga någon värdering i hur rimligt det var eller om ett sådant jobb fanns i Östersund. Jag bara lät det komma ut, senare satte jag mig och utvärderade dessa listor och kunde lägga in värderingar som t.ex. plats, om jag var beredd att gå en specifik utbildning för att lära mig något nytt som stod på listan etc.

Arbetsträning

Vi började prata arbetsträning, att jag skulle hitta en arbetsplats där jag kunde arbetsträna. Det innebär helt enkelt att kunna komma tillbaka till arbetslivet igen och testa nya jobb som funkar för mig och på mina premisser. Ganska snabbt hade jag två ställen som var tänkbara, som jag själv hade tagit kontakt med. Det ena stället sade dock: “Under tävlingarna så måste du kunna jobba 200%, vi kan inte ha någon som går hem efter några timmar då.” Den arbetsplatsen gick bort, de ville helt enkelt bara slippa betala för sin arbetskraft men kunde inte tänka sig att ha mig där på mina premisser, de förstod inte allvaret i min situation. Jag har ändå haft ett fortsatt bra samarbete med dem så jag har inget emot dem personligen, det funkade inte mellan oss just då och för det ändamålet bara.

Nationellt Vintersportcentrum

Den andra arbetsplatsen, dit jag verkligen ville, dit kom jag också. Nationellt Vintersportcentrum, en del av Mittuniversitetet i Östersund. Det var en fantastisk arbetsplats att komma till, internationella forskare inom idrottsfysiologi, biomekanik, idrottspsykologi m.m. Till det alla vinterolympiska landslag som var där och gjorde fystester och tränade. En miljö där jag kände mig hemma med mitt stora intresse för idrott och hälsa men samtidigt massor av nya saker, forskningsmiljön som jag inte varit i närheten av tidigare men som är så oerhört spännande.
Jag fick börja jobba några timmar per dag, i början var jag helt slut, men det gick bättre och bättre. Fick genast ett projekt att ta hand om och vilken boost det var, att kunna utnyttja mina kunskaper som en del i ett forskningsprojekt och se framstegen som deltagarna gjorde. Efter ett halvår så jobbade jag full tid, men hade ändå möjligheten att gå iväg och lägga mig för att vila när jag behövde det.

Se min #Capumalive nr. 1 där jag pratar mer om den här tiden, när jag blev tvingad att sluta jobba med min passion.

Efter min arbetsträning var klar så fick jag en fortsatt projektanställning på Nationellt Vintersportcentrum.

Idag lever jag min dröm igen

Idag masserar jag lite igen, för jag saknade det så otroligt mycket, men jag vet att jag inte fixar att massera på heltid igen, det blir för tungt för kroppen. Idag jobbar jag även som mental coach igen och jag kan återigen jobba med min passion, men det har tagit mig ett antal år att komma hit att hitta ork och styrka att göra det jag brinner för.

Nu fokuserar jag på att hjälpa andra som behöver hjälp med den mentala biten just i samband med skada, att kunna kombinera min kunskap som mental coach, massageterapeut och mina egna erfarenheter inom skador ger både mig och mina klienter mer stöd för att jag verkligen förstår vad de går igenom och att jag vet att det finns möjligheter att ta sig upp och framåt om man bara är beredd att jobba för det, både mentalt och fysiskt.

Vill du veta mer om hur jag levde mitt liv före och efter diskbråcken, vilken min största rädsla var då och vilken min största rädsla är idag? Du får min serie “Diskbråcksliv” i fem delar om du registrerar dig via denna länk. Du får även min bästa rehabövning och jag svarar på frågan om jag kan tänka mig smärtfri.

Kom ihåg: Allt är möjligt!
Må gott, Cattis ♥

ryggrehab med korsett, fjällmaraton

 

2018-08-31

Diskbråcksliv – från diskbråck till Fjällmaraton

Målbild Fjällmaraton kvartsmaraton efter diskbråckNär jag hade klarat att springa ca 100 meter så gick jag direkt hem och anmälde mig till Fjällmaraton kvartsmaraton. Det här var ca 1 1/2 år efter att jag fick mina tre diskbråck. Rehabperioden hade varit lång och påfrestande med ett rejält bakslag som gjorde att jag fick börja om från början. Men jag gav aldrig upp. Jag vägrade ge upp. Jag ville hela tiden uppåt och framåt, att låta diskbråcken ta över mitt liv kunde jag helt enkelt inte acceptera.

Diskbråcksrehab

Under hela min period av rehabträning så utmanade jag hela tiden mina fysiska och mentala gränser, ibland till min sjukgymnasts stora förtret, men i det långa loppet så såg både han och jag att jag gjorde framsteg. Det gick inte snabbt, men jag var inställd på att det skulle ta tid. När jag yppade att jag testat att springa så fick jag hårda förmaningar att det borde jag låta bli för det är inte bra för mig som har tre diskbråck. Vid det här laget så var jag så luttrad av att läkare, sjukgymnaster, naprapater m.fl. hade försökt begränsa mig i vad jag kunde och skulle göra så jag lyssnade inte så mycket på det örat den här gången. Däremot så visste jag att jag kunde inte börja att springa långa sträckor direkt och till en början hade jag varken några tids- eller distansmål för varje pass. Jag var bara så oerhört tacksam och glad för varenda löpsteg jag kunde ta.

Mitt viktigaste budskap till dig som har diskbråck

Tålamod, tålamod, tålamod. Det är nog mitt viktigaste budskap till dig som har diskbråck. Det tar tid att läka, vare sig du blir opererad eller inte. En del tror att operation är en slags quick fix, det är det inte. Det krävs lång rehabträning även efter en operation. Jag har inte blivit opererad med anledning av att jag har tre stycken diskbråck. Läkarens ord: “Om vi börjar skära i dig nu så kommer vi att få skära i dig resten av ditt liv. Jag vill inte operera dig förrän du kommer in liggande på bår och inte kan röra dig alls.”
Vi var överens, jag ville inte operera mig.

Klarade jag Fjällmaraton?

Så hur gick det då med Fjällmaraton? Jo, den 10 augusti 2013 sprang jag Fjällmaraton kvartsmaraton 13,4 km, Blanktjärnsrundan i Vålådalen på tiden: 2:00:57. Så oerhört nöjd och stolt att jag klarade det. När jag korsade mållinjen så var det inte bara en seger att jag klarat loppet, det var också en seger att jag vunnit över mina diskbråck! Jag bevisade att allt är möjligt!

Vill du veta mer om hur jag gjorde för att ta mig upp och framåt? Svara på min enkät så får du min serie Diskbråcksliv där jag berättar om mitt liv före och efter diskbråcken, du får min bästa rehabövning och jag svarar på frågan: kan du tänka dig smärtfri?

Till enkäten

Ta hand om dig!
Cattis ♥

 

2018-01-12

2018 är här – är du redo?

Ett nytt år har precis startat. Hur känns det? Fylld av förväntningar och roliga händelser som väntar eller känns det bara tungt och jobbigt och som att livet går på i samma gamla hjulspår? Vem anser du är ansvarig för att du ska nå dina mål och för att du ska ta dig ur gamla hjulspår som du inte trivs i? Det här är några frågor som kan vara bra att ställa till sig själv emellanåt för att få en slags revision om du är på väg åt det håll du själv vill i livet.

Varför utbildade jag mig inom mental träning?
Jag tänkte berätta lite om varför jag har valt att utbilda mig inom och jobba med mental träning.
Första gången jag kom i kontakt med mental träning var jag ca 11-12 år, jag tävlade i längdåkning och min äldre bror gick på skidgymnasiet och hade fått boken “Bäst när det gäller“, skriven av den norske gurun inom idrottspsykologi, Willi Railo.

Jag läste boken om och om igen. Jag förstod inte allt då, men jag förstod att jag kunde tala om för hjärnan vad den skulle göra och klara av. Många exempel i boken testade jag och lyckades med allt jag testade. Det var en ögonöppnare för mig. Jag kunde tala om för hjärnan vad jag skulle klara av. Jag hade med mig den här kunskapen inom min längdkarriär. En karriär som tog slut när jag gick på skidgymnasiet och fick en svår ryggskada efter en fallskärmsolycka.

Utan den mentala träningen hade jag aldrig varit där jag är idag. Den har hjälpt mig att ta mig tillbaka från bl.a. fyra ryggskador och andra tuffa händelser genom mitt liv. Genom mental träning har jag alltid vetat att jag tar mig tillbaka från det jag gått igenom, jag har känt en inre trygghet att jag klarar det jag vill.

Varför ska man då styrketräna mentalt?
För att lättare kunna nå sina mål och utmana och flytta sina mentala och fysiska gränser. För att vara bättre förberedd på oförutsedda situationer som uppstår. Det är de korta svaren och grunden till vad mental träning handlar om.

Jag jobbar mycket med mental resilience – som betyder förmåga till återhämtning efter skada/sjukdom/trauma och hur man hanterar kriser utan att slås ned. Det har forskats en del inom området, bl.a. på amerikanska soldater. De har tittat på hur väl de återhämtar sig efter att ha varit i krigsdrabbade zoner efter att ha tränat mentalt jämfört med ingen mental träning alls. Resultatet talar sitt tydliga språk, de som jobbat med mental träning för att förbereda sig på fasansfulla situationer har haft lättare att återhämta sig mentalt när de kommit hem igen.

Varför vill jag jobba som mental coach?
Jag älskar att se lyckan i ögonen på människor som jag hjälpt att övervinna sina egna mentala och fysiska spärrar! Om jag kan hjälpa andra människor att snabbare ta sig tillbaka efter skada eller sjukdom så har mina skador haft ett syfte. Att kunna hjälpa människor att växa, känna trygghet i sig själv och våga välja sina liv, det är min drivkraft.

Avslappning
Första steget i att lyckas med mental träning är avslappning. Det är svårare att ta till sig målbilder och visualiseringar och hålla fokus om man är stressad. Därför bjuder jag dig på en avslappningsfil där du kan lära dig en muskulär avslappning för att komma ner i varv.

Bäst är om du börjar att använda den hemma så att du lär dig avslappning i en lugn och avslappnad miljö. Efter lite träning så kan du använda den var som helst, när du pendlar till och från jobbet, på lunchen, när du sitter med tentaplugg och hjärnan kokar etc.
Som med all träning så får man bäst effekt av att göra det kontinuerligt och i det här fallet så riskerar du inga skador, överträning eller liknande, ju mer du tränar, desto bättre blir du på det.

Känner du att du behöver mer hjälp med målsättning, visualisering och att definiera dina mål så är du varmt välkommen att kontakta mig för mental coaching.

Må gott, Cattis!

Copyright © 2023 · Capuma · Logga in
Integritetspolicy · Allmänna villkor